Äntligen börjar det hända saker även här

Jag får be så mycket om ursäkt att jag inte skrivit här någonting alls. Givetvis händer det saker med hundarna här, med mig och med de valpar som flyttat hemifrån. Men vissa perioder i livet är man så upptagen av själva livet att allt annat hamnar på ”görasennärdetlugnatnersig”.hyllan. Men nu har turen kommit till kenneln och här ska det uppdateras både det ena med det tredje. Det är ju så, att hundarna är mitt liv. De är min vardag och upptar nästan all min uppmärksamhet på ett eller annat sätt. När jag sitter vid datorn ligger de där i rummet runt mig, när jag sover är de i sängen eller bredvid. När jag lagar mat sitter de i köket förväntansfulla. När jag tar på mig jackan reser de sig som på kommando och vill följa med.  När jag åker iväg utan dem finns de i mitt medvetna. Jag har bråttom hem så de inte är själva för länge. Jag planerar mina dagar utifrån mina hundar. Har jag ett möte planerar jag hur jag kan ta min långpromenad med dem, före eller efter mötet? När måste jag i så fall gå upp? När är jag hemma och hur ska jag tänka nä jag kommit hem. Så här är det säkert för de flesta av oss som älskar våra hundar och ser dem, inte bara som hundar, utan som familjemedlemmar.

Och som kennelinnehavare måste man ju givetvis uppdatera hemsidan. Men så har det tyvärr inte blivit.

Golla fick ju sex valpar i slutet på april förra året. De alla kom till underbara hem och har det riktigt bra. De har vuxit till sig och blivit riktigt vackra allihopa. Jag kommer att uppdatera bilderna också. Nu har ett år gått och Golla har hittat en ny fästman som hon träffade idag och tycke uppstod. Vi väntar på att det ska komma små ljuva liv till världen i början på maj. Jag känner en spänd förväntan inför tilldragelsen. Det blir helt underbart att få rå om små valpar igen, träffa nya underbara valpköpare. Berätta om rasen. Följa valparna och familjerna över tid och se hur vänskapsband växer sig allt starkare mellan människorna och hundarna över tid. För så har det blivit. Valparna har blivit familjernas ögonsten och älsklingar. Och det känns bra i ett uppfödarhjärta, för det är ju dit vi vill, vi som föder upp de små liven.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *