Valpar

Det är ju märkligt, man bestämmer sig för att bli duktig i någonting, till exempel att skriva inlägg här, och så kommer livet emellan och alla goda föresatser går åt pipan. Golla nedkom med 5 valpar, en sobel tik och fyra svarta pojkar med ljusa tecken. Det hände på natten mellan måndag och tisdag. Det var en fantastisk upplevelse, hon skötte det hela som om hon gått en kurs i hur hon ska göra. Wow säger jag. Vad vi har mycket i vår genetik, vi levande varelser.

Och nu ligger de där i lådan och piper när de letar efter sin mamma. Om en stund blir det alldeles tyst, hör bara smackande och stönande. Sedan sover de som stockar och Golla passar på att gå sina ärenden ute. Bråttom in har hon. Valparnas väl ligger i hennes hjärta.

Jag är så försiktig jag kan när jag ska byta underlag i valplådan. Vill inte störa, inte lämna spår av min hantering. De hör ju inte, de ser inte. Och jag vill att Golla ska känna sig alldeles trygg med mig i rummet. Jag klappar henne, berömmer henne, ger henne mat och en och annan godisbit. Hon visar en sådan oändlig tålamod med sina valpar.

Alla valparna är tingade. Jag får fortfarande mail dagligen av folk som längtar efter en ny familjemedlem, men tyvärr har jag bara 4 pojkar som redan har hittat sitt nya hem hos fina människor. Flickan ska gå på foder och återkomma – förhoppningsvis – hit för att få valpar. Jag vill så gärna värna om den sobelfärgade lapphunden och ha den kvar, frisk, stark och energisk.

Nästa år hoppas jag på en kull efter Frejas valp Biigá. Hon är röntgad nu och har b-höfter och armbågar utan anmärkning. Freja härstammar från gamla arbetarlinjer och jag vill värna även om den. Sedan har vi Tizzla, även hon har gamla arbetarlinjer bakom sig. Golla ska väl få en till kull och förhoppningsvis får jag ytterligare en sobel tik. Dessa är de framtida planerna, men det blir inga fler valpar i år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *