De kom den 29 april. Mamma Golla var jätteduktig. Det blev 4 pojkar och två flickor och alla mår bra. De flesta är tingade, 1 till 2 pojkar är fortfarande osäkra vart de ska. Men de är bara 3 dagar gamla.  Jag lyssnar på babygråt i valplådan. Någon övar sig på att skälla. Tänk att det finns i dom, de varken hör eller ser men övar att uttrycka sig.

När jag satt vid valplådan och väntade på dem små att födas, förundrades jag över den nedärvda kunskapen som finns hos tikarna. Genast tog Golla an de små, slickade, bet av navelsträngen, tog hand om. Och valparna sökte sig genast till mamman. Allt utan att någon talat om för dem vad de ska göra. Man får en tankeställare. Om vi skulle lyssna på magkänslan skulle kanske saker och ting gå bättre. Här litar både tiken och valparna på sig själva och allt går bra. Tänk om vi människor också skulle göra det, hur bra skulle det inte bli?

Ha en fin helg allihopa. Nu ska jag gå till de små och låta ögat fyllas av dessa naturens under.